onsdag 24 november 2010

Only if he was lyin’ by me, then I’d lie in my bed once again

Jag tänkte skriva ett förlåt eftersom jag inte har skrivit på hela dagen. Men sedan tittar jag på klockan och ser att hon inte är mer än halv två. Herregud, jag har hunnit med extremt mycket hittills idag och mer ska det bli - och sen finns det folk som fortfarande inte har vaknat. Hur sjukt är inte det?
Jag har joggat, duschat, ätit frukost, kollat entourage, gjort köttbullar, sprungit en snabbis till coop och hämtat lillflickan, sen har jag ätit lunch med några vänner till familjen eftersom Soléne (jag älskar att rättstavningsprogrammet föreslår solpanel) ska ha sitt födelsekalas idag på museet. Nu sitter jag här en snabbis för att jag ska snart bege mig till platsen, det kommer nog vara superkul för dem men jag mår inte särskilt bra.
Hela världen är emot mig idag, känns det som. Min visdomstand gör ont igen, jag har munsår, mitt hår är glanslöst och platt (hur det nu har lyckats bli det), jag känner mig uppblåst, mitt huvud känns som i en dimma och ja, jag kan fortsätta i en hel evighet. Jag tror att jag ska stanna inne ikväll trots allt. Det sista jag behöver är en sjukdom så här innan Lucia!

NU: Födelsedagskalas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar