Varje gång som jag har åkt hem så hade det ju gått två månader och jag var i desperat behov av semester. Det är nog samma känsla som jag har nu. Lite sorgligt känns det men mest av allt känner jag lättnad.
Barnen kommer jag att sakna, som in i bomben. Men föräldrarna klarar jag mig bäst utan.
En väska på 19.7 kilo (som lovis tar med sig tillbaka hem på onsdag), en på 11.6 (asbra, kan lägga i mer då ju + att det bara är en liten med tunga saker i) och en sista på 16.7, men däri ska också allt som jag använder och som ska med hem igen. En påse med saker till Sandra, en med kläder etc som jag har köpt till min syster, en påse som jag kallar "kommer användas här men slängs när jag åker hem", en med saker jag ska ge bort, en med saker jag kommer behöva här (underkläder, skor och någon tröja, resten är i stora påsen), ett handbagage, en handväska och sen har jag fått med mig allt. Gud, så fruktansvärt mycket skit. Massor av kläder var jag verkligen tvungen att slita ifrån mig, vanliga t-shirts finns det gott om i Kristianstad så det var inte många som fick följa med hem. Samma sak med strumpor och underkläder.
Fan vad tjatar om min packning, haha. förlåt för att jag svor, mamma. Det vill ni nog inte läsa om.
Det är lite tungt i hjärtat när flickan klänger runt min hals och säger I don't want you to go och I want you to stay here forever and ever. Men det blir bäst såhär. Jag är inte ovän med föräldrarna, jag är bara trött på deras sätt att se på livet. Det har skett en rätt stor kulturkrock där familjens överhuvud (pappan) inte förstår mig, eller ja, inte förstår någon ungdom. Jag anser även att han inte ska bry sig om vad jag gör utanför arbetstid, så länge som jag sköter arbetet så skadar det ingen.
Nu ska jag titta på ett avsnitt av White Collar och sen ska jag gå och lägga mig, det blir en lååååååång dag imorgon. Men ack så bra.
Puss och kram
Superduperkramis till dig finis!! Tänkte att vi kanske kan baka kanelbullar någon dag? :D <3
SvaraRadera