fredag 3 september 2010

fredag

Efter en natt full med mardrömmar så har första halvan av dagen varit väldigt seg. När var det Paranormal Activety kom ut? Cirka ett år sedan? Jag drömde om den nu i alla fall, det är härligt när hjärnan hänger med. Efter det att jag gick upp så följde jag Solene till skolan. Julien börjar en timme innan och han hade tagit sin sparkcykel dit som jag skulle hämta - men varför bära en sådan när man kan återuppleva sina barndomsår? Så, jag susade hem på en sparkcykel, men ingen kollade särskilt konstigt på mig eftersom det faktiskt är vanligt att personer i min ålder (främst killar dock) åker runt på sina sparkcyklar. Eftersom hela staden är backig så är det rätt härligt när man ska ta sig neråt, så det kan jag förstå.
Men de här backarna börjar bli ett problem nu; man kan gå i ett helt normalt tempo och prata och tillslut inte få luft för helt plötsligt lutade vägen alldeles för mycket. Det är svårt att förklara men jag tror att ni förstår ändå.

Igår hade jag en helmysig kväll på Balzac i Morges. Det var en restaurang/café med indisk inredning och vi intog en av sofforna och drack varm choklad. Det tog ungefär 45 minuter för en "kopp" att bli klar (det serverades med en kopp och en tekanna per person) men det var definitivt värt det. Vi laddade även upp lite inför lördag då det är fest för hela slanten. Sommaren har inte lämnat oss än, vilket är härligt. Klarblå himmel och strålande sol nästan varje dag nu - synd bara att man inte har så mycket tid att njuta av den. 

Dagarna går snabbare och snabbare dag för dag och min hemlängtan tynar sakta bort. Jag lever lite i min egen bubbla och gör saker hela tiden; åker in till stan, träffar vänner, promenerar, pluggar, och såklart jobbar. Men det gör att när jag väl sitter på mitt rum på kvällarna eller pratar med mina närmaste vänner och familj i Sverige så slår saknaden till mig som ett stort jävla knytnävsslag. Jag har nu inte varit hemma i 18 dagar - 18 dagar som har gått väldigt snabbt när man funderar på vad jag egentligen har gjort och som en hel evighet om man tittar på hur länge jag ska vara här till. Splittrade känslor till tusen, men samtidigt är det här min sak, det jag vill göra. Och vad är egentligen ett år av ens liv?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar