Måndagggggg!
Igår dansade jag en del också, jag testade bland annat på Zumba, som var rätt kul faktiskt. Sen åkte jag hem till Aletta och myste med henne, Emma och Cecilia i ett par timmar.
Jag måste bara berätta detta, eftersom jag blev så fruktansvärt upprörd. Jo, när jag kommer hem igår kväll så var det till barnagråt. Flickan grät och grät och grät och det var ett tag efter läggdags. Mamman och Pappan sitter ute i vardagsrummet och kollar på tv och det finns ingen chans på hela jorden att de inte hör flickan skrika.
Då säger mamman "Sarah, kan du ta hand om flickan, hon gör mig galen!". Vad är det för en mamma egentligen?!
Jag går in till flickan och kryper ner brevid henne i sängen och hon trycker sig hårt mot mig samtidigt som hon skrik/gråter. Jag gungar lite sakta samtidigt som jag ger henne huvudmassage och sjunger försiktigt. Hon slappnade av mer och mer och till slut så somnade hon i min famn. Ska det verkligen krävas en barnflicka för att hon ska kunna sova? Borde inte det kännas förjäkligt för mamman?
Jag tänker bli världens bästa mamma när jag får egna barn, bara så att ni vet.
det där är ju helt hemskt!
SvaraRadera