Late at night, here is somewhere else

Uuuusch, jag har sådan hemlängtan att jag håller på att dö. Igår kväll så satt jag bara här och saknade. Jag saknade till och med att bråka med mina föräldrar, hur är detta ens möjligt? Det är inte lång tid kvar nu tills dess att jag kommer hem och nu till helgen så ska vi invadera London, så egentligen borde det kännas mycket bättre. Men hemlängtan finns ju inte här när jag gör saker, när jag lussar, dansar, bakar, festar, åker skidor etc. Det är när jag sitter hemma själv och funderar, när jag precis ska sova eller sitter barnvakt. Då saknar jag som mest. Jag saknar också värme, kroppsvärme. Här kramas jag bara med mina svenska vänner och inte ens det alltid, kindpussarna börjar ju ta över. Vissa kvällar vill Solene att jag ska sova en stund med henne, då tar hon min arm och använder den som nalle. Det är så mycket värme jag får här och samtidigt så blir det allt kallare ute.

Aja, överlever jag detta så kan jag överleva allt. Man blir bara starkare av motgångar och jag känner hur otroligt mycket jag växer hela tiden. Allt från hushållsarbete till barnuppfostran kommer jag ha med mig tills dess att jag blir äldre, och det kan komma till användning.

Nu ska jag plugga lite, för snart har jag franska. Cooling där.