Fy fan vilken dag. Jag är glad att barnen inte är hemma varje dag för just nu så är jag helt död. Jag är så trött att jag knappt orkar bege mig utåt för att ta mig till luciarepet och DÅ är jag trött. Jag skulle liksom hellre hoppa från ett berg än ett missa ett luciarep, förstår ni då hur trött jag måste vara?
Ungar blir aldrig trötta, det har jag lärt mig idag och jag är så glad över att jag inte är här under tiden de har jullov. Jag är här sista veckan, men då är vi i skidorten Champéry och då är det ju lättare att få dem trötta efter en dags skidåkning.
Idag fick jag en fin komplimang av Solène: "Sarah, varför är du helt grön i ansiktet?" Det var ljuset som föll lustigt men hon var helt övertygad om att jag var grön.
Nu nämnde flickungen att de inte har någon skola imorgon heller. Gode Gud, jag kommer inte överleva. Imorgon kommer dock min älskade familj, det ska bli så underbart att träffa dem igen.
Jag har varit väldigt osocial de senaste två veckorna och knappt hängt med ut, förlåt för det mina kära schweizare men jag har haft sådan fruktansvärd hemlängtan. Jag ser framemot att träffa er alla ikväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar