lärdom

Idag kom familjen hem från deras stuga i alperna och glädjen i deras ögon som strålar mot mig får mig att känna mig så omtyckt så att det inte är klokt.
Det är rätt fint med barn ändå, VAD ÄR DET JAG SÄGER?! Nej, men det är rätt mycket som man kan påverka med hjälp av humöret.
Dagarna då jag är lite småtjurig så känner de av det och blir ännu jobbigare men när jag går in med positiv attityd och ett leende på läpparna så går allt mycket bättre.
Istället för att säga: "Ät era grönsaker!" när man vet att de inte alls tycker om dem så kan man istället säga "Jag vet att ni inte gillar grönsaker men ni kan väl äta i alla fall lite?"
Jag fick dem till och med att prova quinoa idag, det var bara att lirka lite.

Jag måste säga att jag verkligen känner mig stolt när jag fixar allting utan tjafs medans inte ens föräldrarna klarar detta. WOHO!