Idag har jag skrivit brev, ett fyra sidor långt brev till Anna i Australien. Jag kunde inte sluta skriva när jag väl började och ja, jag hejdade mig själv efter de fyra sidorna. Hon behöver ju inte få en chock när hon läser det.
Ikväll ska jag ut, men inte förrän efter jag har serverat huvudrätten och stekt blinisen. Som är en slags pannkaka, men mycket finare (fråga mig inte). Jag har faktiskt inte gjort så mycket idag, gått en promenad bara och ritat lite med barnen. Spelade även "Vem där?" med lillflickan, jag pratade franska och hon engelska. Det gick ju kanonbra!
Min familj och jag bor på tredje våningen av ett lägenhetshus. Jag säger så eftersom lägenheten är svinstor; fyra sovrum, tre toaletter, en walk-in garderob (min dröm), sen ett kök och sist ett tv-rum och ja, matsal i ett. Varför berättade jag det där? Jag skulle i alla fall komma fram till att de har en hiss i byggnaden men jag tvingar mig själv att gå upp för trapporna. Ja, det tar emot som fan eftersom jag verkligen inte är en tränad människa och hissen lockar som få! Men nej, de enda gångerna jag tillåter mig själv att åka hiss är med barnen och när jag släpar på matkassar. Jag är stolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar