Jag funderar på hur ärlig jag ska vara i bloggen, om jag ska skriva mina direkta känslor eller bara berätta mitt liv, och jag har än så länge kommit fram till att jag lika gärna kan berätta precis hur jag känner här och nu.
Tankarna snurrar och känslorna väller över, jag kan inte få rätsida på något. Igår kväll fick jag däremot en underbar uppenbarelse och tankar som "Jag älskar Schweiz" poppade upp i mitt huvud flera gånger. Även idag har det slagit mig att den jobbiga klumpen i magen praktiskt taget är borta. Det beror på flera saker.
Jag har kommit in i rutinerna, lärt mig hur familjen fungerar och så vidare.
Jag har kommit närmre barnen och jag har lärt mig att även om de kan vara otroligt jobbiga ibland så är det faktiskt värt det när de kryper upp i ens famn och säger fina saker.
Jag har fått vänner som jag har underbart roligt med, ifrån massor av länder.
Min franska börjar komma igång på allvar. Men bäst franska talar jag såklart med lite alkohol i kroppen.
Vi har också några resor inplanerade eller ja, de är fortfarande under planering men om allt går vägen så kommer jag besöka de italienska delarna av Schweiz i slutet av september/början av oktober - då vädret fortfarande är varmt. De andra delarna kan man besöka med vintern i bakfickan för de tyska delarna är väl inte direkt så vackra vilket årstid man än väljer... haha.
Men det är klart att jag saknar livet där hemma också - vem skulle inte göra det? DOCK så känns det skönt att vara här när man får höra att det är höst i Sverige. Imorgon ska det bli ännu varmare - LOVELY!
Jag får också lite dåligt samvete när jag säger att jag inte längtar hem, men det är ju inte Kristianstad jag saknar - det är människorna i och utanför den här staden som saknas mest.
Såååå, vad drar man för slutsats av detta? Jo, jag trivs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar